I’m on a boat, I’m on a boat, everybody look at me ‘cause I’m sailing on a boat

Publicerat oktober 13, 2009 av knasdocka
Kategorier: Knas

Läsare!

Utbildningar har sökts.
Britneykoreografi har skapats, till Daandes stora om än omedvetna förvåning.
Dagens båda middagar har avnjutits, till Knas enorma välmedvetna nöje.
Trots detta känner jag en gapande känsla av tomhet någonstans i bröstet.
Var finns bloggandan när den är som mest behövd?

Jag är rädd att det nu står som ett faktum som måste erkännas.
Redaktionen har om inte glidit isär, så åtminstone börjat tappa greppet om varandras vantbeklädda händer ute på skridskoisen.
Elon lever ett förmodligen ganska politiskt korrekt studentliv i Uppsala, medan Knas bara är allmänt självupptagen kvar i Stockholmsområdet. Träffas gör de två inte inte alltför sällan. Oregelbundet är ett ypperligt ord i detta sammanhang.

MEN.
Lördagen den tredje oktober, då hände minsann grejer. Halva redaktionen tog tag i sin brist på social interaktion och bjöd hem 20 intelligenta individer på ost- och vinprovning. Ingen jävla dum idé. Den numer länsombytta andra halvan av redaktionen var där – O, en sådan salig återträff i oktoberkvällens gula lampsken, bland diverse smak- och doftsensationer, ordvitsar och parallelldragningar till Disney’s Aladdin!
Nöjd är jag. Nu är det dags att ladda om inför nästa sociala sammandragning.
Detta görs nog bäst genom att ta för sig en hälsosam portion sömn: dagens skönhetstips.

För övrigt vill jag skjuta någon, gärna basshunter själv, varje gång hans reklamsnuttar spelas upp i spotify. Han har visserligen lyckats med dem. Jag tänker aldrig lyssna på hans album som är ”pretty good . . tbh” <– [ELLER?!]

Ae. Godnatt.

Annonser

Naturaren: UT!UT!UT!

Publicerat oktober 10, 2009 av knasdocka
Kategorier: Ensemble

Den fjärde juni tar 05:orna studenten. De försvinner ut i världen och bort från Danderyds Gymnasium. De kommer alla att bära med sig de mest ärofulla av minnen och erfarenheterna ligger tätt packade i bagaget. Det är med stor värme och stolthet de kommer att blicka tillbaka på alla de utmanande timmarna i kemi­labben, fysik­provens gemytlighet och härligheten i hål­timmarnas grinande gap.

Med lika stor glädje och välbehag kommer de att minnas de utmaningar de övervann, hand i hand med sina kamrater.
En elev på Danderyds Gymnasium går rakt ut i en korridor, ser sig om och finner sig omgiven av de trognaste vänner.
Hon ser handen som hjälper henne att plugga, hon ser leendet som följer med henne in när hon ska på prov, och axeln som hon gråter ut över när resultatet har kommit.

Det är i denna vår ung­­­doms blomning då vi som allra mest behöver en sann vän, ty det är en tid av motgångar och nederlag. Vår generation har varit sällsamt generöst utrustad med sådana. Liksom våra föräldrar fick vakna upp och höra att Palme var mördad, liksom våra farföräldrar fick gå till sängs med vetskapen om att världen var i krig, kom vi en dag till skolan och blev varse att brickorna tagits bort från matsalen.

Vem kan segla förutan vind, vem kan trösta de otröstbara? Chocken var monstruös, smärtan var omätbar. Sorgen… Sorgen var så isande kall att ingen tår hann nå kinden innan den frös till is i våra frusna hjärtan. Många av oss kom aldrig att acceptera sanningen men de av oss som förstod att vårt livsljus, vår enda frälsning, berövats oss svor att föra minnet om vår förlust vidare genom tiderna.

Nu är vi på väg bort. Det är upp till oss om historien ska leva vidare. Kontemplation och själv­rannsakan är vad som krävs av oss. De som var där. Varför drabbade tragedin oss? Hur kunde vi ha förhindrat skeendet? Svaret är enkelt: vi kunde ha betett oss som vuxna!

Okej, vi var 18. Vi fick ta körkort. Vad hjälper det om man inte har trafikvett nog att inte strutta runt som en fjant i korridorerna och blockera vägen för alla andra? Varför utnyttjar inte somliga sin nyvunna rätt att lagligt hyra porrfilm? Då kanske allmänheten slapp höra folks sexfantasier bas­uneras ut i biblioteket. Men det, det som upprör allra mest är den släktskap med grisar som trots sin teoretiska omöj­lighet korrumperat mat­salen till en stankens och dekadansens boning.

ÄR DET SÅ JÄVLA SVÅRT ATT BÄRA EN TALLRIK 11,9 METER TILL DISKEN?!

Köttbullar på golvet. Fil på bordet. Tzatziki på sto­l­arna. Snusprillor på fönster­rutorna och cham­p­­injoner under gardine­rna. Är det ursäktbart? Är det förlåtligt? Är det värdigt? Ja, för rabies­smittade, hormonella da­g­i­s­barn! INTE för repre­sentanter för det svenska folket.

Det är inte den polska städhjälpens jobb att röja upp efter dig! Det är ingens jobb. Ändå lastas uppgiften på andra människor: skolans personal.

Kan du se dem i ögonen? Om inte så tänker jag inte möta din blick. Sådana som du har förpestat mina tre år.

Äntligen, nu jävlar går vi ut!

Hemliga Sällskapet för Moralens Återupprättande

Everybody in the place hit the fckng deck, but stay on your motherfckng toes!

Publicerat september 22, 2009 av knasdocka
Kategorier: Knas

Kära läsare,

jag har insett att jag inte vet.

Vad i helvete är (den bra) definitionen på begreppet ödmjukhet?

Varför ”klinkar” (dvs ger ifrån sig ett ljud som kan beskrivas med den skriftliga ljudeffekten Klink) lysrör när de blinkar på och av och på när de börjar ge upp, och driver svaga individer till vansinne?

Hur gjorde människor vid förlossning innan de blev medicinskt medvetna? Åt man instinktivt upp navelsträngen?

Har jag lyckats få en liten spricka i höger underarm och något liknande fint i min vänstra hand?

Vad ska jag ha på mig på Mimmis kalas på fredag?

Hur klarar man en tenta i socialantropologi?

Hur hittar man ett bra välbetalt jobb till våren?

Vilken roman blir utvald till ”det första tantsnusket” för medlemmarna i La Secte Littéraire?

När kommer jag hitta tid att få koll på delarna i mitt liv så jag kan systematiskt integrera bloggtid i schemat och faktiskt börja producera läsvärd lektyr?

Dessa och många fler är frågorna som snurrar i mitt huvud.
Var finns svaren?

Aw, shit! Get your towels ready, it’s about to go down.

Publicerat september 17, 2009 av knasdocka
Kategorier: Knas

En sommar kan göra mycket med en människa, än mer med en hjältinna som Knas.

Diverse naturupplevelser har insupits i den tätbefolkade metropolen Åskiljeby i Västerbotten. Badplatsen har invaderats utan att några blöta fötter stukats. Blåbär, hallon och vinbär har plockats och masstransporterats till en frys i en villa i Täby. Klassisk fransk litteratur har avnjutits,  och interkulturella kontakter har etablerats med en nordsvensk estetare, årgång -91.

220809. Coldplay har återupplevts live. Kristna ynglingar i publiken har ”raggats på”.  Stadier av eufori har uppnåtts.
Detaljerad beskrivning av konserten: obeskrivlig.

Knas har i ren Darwinistisk anda evolutionerat till en dansutlärande socialantropologistudent med civilstatus Individ. Tid och pengar är något som fattas henne, likaså gruppsocialt interagerande och tillräcklig sömn. Energi och peppness är däremot prylar som i allmänhet finns ändå.

I denna update får det räcka med lite av det mest essentiella.
Snart publiceras nästa del ur Naturaren – so ”stay on your motherfucking toes”.

‘night.

Wraps med chèvrekräm och annat gott

Publicerat juni 27, 2009 av knasdocka
Kategorier: Knas

Tags: , , ,

I tomrummet efter trånandet av biljetter till en av  Jackos konserter i London som nämnda person lämnat efter sig i Knas själ, tändes plötsligt en liten gnista, vilken snabbt exploderade till ett lyckorus. Efter att ha undrat hur i helvete man gör för att hitta på en cirkus tiotusen svenska kronor, insågs snabbt hur fantastiskt billigt det i jämförelse är att fixa ståplatsbiljetter till Coldplays konsert! Köpt är inget än, men bestämt är mycket.

Imorgon är det tidig morgon på en höft som gäller. Det är bland annat vegetariska wraps efter nyskapat recept som ska tillredas inför den kulturellt interbloggerande picknicken, planerad att påbörjas imorgon klockan 13. Diverse akvarellmålningar kommer att produceras, och kanske är det imorgon Olga ”Emma” Hemström kommer skapa det som efter hennes död kommer vara känt som ”självporträttET” (notera ändelsen).

För övrigt är det troligtvis följande bild som på ett lurigt, indirekt sätt omnämns i min kollegas föregående inlägg, i vilket han uppmärksammar att jag utan att få betalt för det, omedvetet klockreklamsposerar och sedan lägger upp bilden på min blogg. Fantastiskt intressant.

Klockreklam

Klockreklam, no shit?

Vart tog vägen vägen? Vi på en åker åker!

Publicerat maj 26, 2009 av elzo90
Kategorier: Elon

Tags: , , ,

Pilandsbloggens bilkörarskillz är koncentrerad i Knas. Redaktionens andra halva är två gånger i veckan ute på Sollentunavägen och äventyrar liv i jakten på den rosa legetimationshandlingen. Eftersom detta schemalagda slitage på däck, fjädring och bilskolelärarnerver är det enda som upptar Elons kalender har han utökat den med medicinska experiment på Karoliska Institutet. Som tack har han blivit lovad en biobiljett och så mycket knäckebröd han kan äta.

Fortfarande har syssloslösometern inte nått sådana nivåer att annat än extraordinära omständigheter driver Elon till bloggstolen. Denna gång har den återupptagna kontakten med en gammal filosofi-nestor smort igång kugghjulet.

Bland andra saker Elon inte tänker nedlåta sig till under kristider som dessa är sublim produktplacering av armbandsur. Utan att påstå att en icke namngiven redaktionskollega ägnar sig åt sådant, pta!

EU-valet närmar sig och när Elon fick nys om att Kinderäggs lobbyister skickar parlamentsledamöterna ett ton choklad var varje Jul och Påsk har han bestämt sig för att själv kandidera för Pipartiet som nr 3,14.

Kryssa in Elon i EU. Rösta på pip!

Star Sway är numer markerad i historien

Publicerat maj 19, 2009 av knasdocka
Kategorier: Knas

Tags: , ,

Pusta ut, är månadens verb.
De fantastiska swayshowerna starring Knas, AlcazarAnton och Sassie Swayfighter är över, och förstnämnde hjälten Knas, även känd som Mekäl, lyckades ta sig ut på andra sidan inte bara med en form av liv i behåll, utan även i sällskap av en ny identitet.
Knas, som allmänt känt utnämnt sig själv till det rosa glittrets antites, tycker nu mer och mer om rosa och glitter för varje dag som går. Orsaker till fenomenet är ännu okända, men experter tror att det kan vara en kombination av att blogginnan fått sig en chockerande rejäl smäll i huvudet på arbetstid, och överanvändandet av det ofantligt farliga och nervoxiderande preparatet ”internskämt”.

För övrigt är livet ganska fabulöst.
Det största irritationsmomentet i vardagen är att Knas i ett ambitiöst ögonblick bestämde sig för att utforska resultatet av en glutenfri diet, och därmed, till hennes gigantiskt stora förtret, inte kan äta bröd, pasta eller mannagrynsgröt.
Det största seframemoteventet är det kommande seriefestandet som planeras att utövas här i försommaren på diverse studentmottagningar (där det finns gratis mat hittar du Knas), födelsedagsfiranden och mer eller mindre spontana picknicktillställningar.

Nämnas bör också att Knas i fredags klarade en uppkörning mer än du. Håll uppmärksamheten på om inte på hel-, så åtminstone halvspänn; kanske är det din bil som får statuspoängen att bli utvald som sommarens cruisefordon!

Knas uppmanar er alla att ignorera det faktum att hon skriver om sig själv i pseudonymifierad tredje person, och givetvis att rösta pirat den 7e juni.